God Jul & Gott Nytt År!

Så här dan före dopparedan passar vi på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2012.

Nostalgihelg

I fredags direkt efter jobbet träffade jag Mia och hennes söta son Enzo hos Lasse i parken. Mia och jag pluggade i hop på JMK för lite drygt tio år sedan och umgicks då i stort sett dagligen. Förutom ett kort slumpartat möte i början av sommaren har vi inte setts på säkert fem år. Det blev några glas rosé och givetvis en hel del uppdateringar och gamla minnen. Nostalgi!!!!

Mia och Enzo <3

Senare på kvällen var det dags att bege sig med Kattis till Sliphuset på Långholmen för att lyssna på en spelning med Noice. För de som inte vet var Noice ett rockband, bestående av tonårspojkar från Gustavsberg (om jag inte minns fel), som var enormt populärt i början av 1980-talet.

Konserten ägde rum utomhus i en liten, intim trädgård- hur mysig som helst - och medelåldern på publiken var nog 40 år eller mer. Av bandets ursprungliga medlemmar finns två kvar i livet - Peo Thyrén och Robert Klasén - och de var givetvis med. Trots lite strul med tekninken inledningsvis blev det en glad kväll i nostalgins tecken och jag kom flera gånger på mig själv med att skratta högt för att jag fortfarande kunde sjunga med i alla låttexter trots att jag inte hört dem på tre decennier. :))

Noice på den tid det begav sig...

...och nuvarande uppsättningen.

Båda bilderna är hämtade från bandets officiella sajt: http://www.noice.se/

S*Kattilaforsens Lolita Pop

Jag har fått lite nya bilder på Lollo från hennes fodervärdsfamilj som jag tänkte visa här i bloggen.

På de första bilderna är Lollo cirka fyra-fem månader gammal och har funnit sig väl till rätta i sin nya familj. :)

Nästa bildserie är tagen i början av juni när Lollo är på utställning i Örebro. Hon är knappt sex månader gammal och det är hennes sista utställning i klass 12.

 På de sista bilderna, tagna i juli, pustar Lollo ut efter att ha lekt intensivt med matte, husse och lillmatte.

Tack Abbe, Jill och Ida för de fina bilderna på Lollo.

Turist i sin egen stad

Att vara turist i sin egen stad är inte så dumt. Den här veckan har jag turistat i två av "mina" städer - Boden och Stockholm.

I tisdags besökte jag för första gången "Bodens fästning" eller närmare bestämt Rödbergsfortet som var ett av fem fort som ingick i fästningen. Den guidade visningen pågick i ca 1½ timme och jag fick lära mig en hel del om hur fortet byggdes och annat smått och gott. Den som vill veta mer om Bodens fästning kan gå in på följande sida: http://www.rodbergsfortet.co%20m/

I dag har jag vandrat i Kungsträdgården och på Djurgården, där det också blev ett besök på Rosendals trädgårdscafé http://www.rosendalstradgard.se/section.php?id=0000000073.

Happy birthday sweet fifteen

I dag fyller Effie, vår högt älskade lilla huskatt, 15 år. Hon är en riktig kämpe. För drygt sex år sedan fick hon diagnosen mild HCM och veterinären fick oss då att tro att Effies tid var räknad. Effie lurade dock oss alla för diagnosen efter alla dessa år är fortfarande densamma, d v s mild HCM. Utöver HCM har Effie även en kronisk magkatarr som gör sig påmind då och då och i yngre år hade hon även en släng av FORL. Trots alla krämpor mår vår lilla drottning mestadels bra och njuter fortfarande av livet. På sommaren när det är varmt ute -som nu - så blommar hon upp. När de andra fyrbenta är utslagna av värmen så är hon pigg och alert och vill vara med över allt. Förra sommaren hjälpte hon exempelvis till med att renovera hallen då hon allt som oftast satt högst upp på stegen och övervakade arbetet. I skrivandets stund ligger Effie bredvid mig i soffan och spinner. Stort GRATTIS på 15-årsdagen älskade lilla vän. <3<3<3

Ebba Grön - en riktig tonåring

I dag har jag varit och hälsat på S*Kattilaforsens Ebba Grön (NFO g). Hon är 6,5 månader gammal och en riktig tonåring. Kroppen är lång och slank, benen höga och tassarna stora. Hon har stora öron och lång nos och hon är social som bara tusan. Så fort jag försökte fotografera henne så kom hon springande och ville leka och gosa. :) Några bilder blev det i alla fall till slut och här kommer ett par smakprov. Fler bilder kommer att läggas ut på hemsidan med tiden.

När gnistan i ögonen har slocknat

I dag råkade jag på en gammal vän. Då vi för ett antal år sedan bodde relativt nära varandra så umgicks vi under en kortare period ganska intensivt. Jag minns honom som en levnadsglad, självmedveten och lite flirtig person med glimten i ögat.

Senast vi sågs, för två-tre år sedan, hade han ganska nyligen gått igenom en livskris som han då klarat med den äran. Jag tror aldrig att jag sett honom så välmående och fräsch tidigare. Jag har tänkt på honom då och då efter den gången och undrat hur han har det och hur han mår.

Dagens möte fick mig att inse att saker och ting kan förändras snabbt. Den människa jag träffade i dag var trött och håglös och så långt i från den person jag bevarat  i minnet man bara kan komma. Hans steg var tunga och hans ögon livlösa och tomma. När han talade om sig själv använde han ord som asocial, gammal och enstöring. Innan vi skildes åt sa vi de där uttjatade fraserna om att vi måste höras snart och försöka ses. I samma stund de uttalades insåg jag att det kommer att hänga på mig om det ska bli av. En person med hans självbild, beskriven med orden ovan, kommer knappast att ta några initiativ och gör han det så är det ju bara positivt.

Hur gör man för att väcka någons slumrande livsgnista? Den finns ju djupt där inne någonstans även om man inte själv förmår att plocka fram den. Hur får man en person som tappat gnistan att inse att den betyder något och är viktig för andra? Min glädje över att ha träffat på min vän förbyttes efter mötet i sorgsenhet och uppgivenhet. Något måste göras - men vad? Det är en fråga som jag i nuläget inte har något svar på.

Urcellen Ellen är hemma :)

Mysan (Urcellen Ellen) har kommit till rätta. Efter nästan en vecka på rymmen har hon hittats välbehållen och i dag har hon återförenats med sin familj. Tack alla ni som har brytt er och hållit tummarna för henne.



S*Kattilaforsens Urcellen Ellen när hon var nio veckor gammal.

Var är Urcellen Ellen?

S*Kattilaforsens Urcellen Ellen, från vår barnprogramskull, har i snart fyra dygn varit försvunnen från sitt hem i Hagaberg på Värmdö. Urcellen Ellen, som till vardags kallas Mysan, är en drygt två år gammal, svartsköldpaddtigre kastrerad norsk skogkattflicka. Hon är djupt saknad av sin familj som letar efter henne med ljus och lykta. Om någon som läser det här har sett henne så snälla hör av er till oss. Kontaktuppgifter finns på hemsidan http://www.kattilaforsens.se/.

Ny blogg

Eftersom den gamla bloggen (hos Blogtown) verkar ha gått i graven så har en ny fått se dagens ljus i dag. Här kommer jag, när andan faller på, att skriva om mina och katternas bravader och äventyr.